emelierengart!

Kategori: Tankar

Och jag förblev inget

Han tog och jag gav, han tog min tid och jag gav han mitt hjärta. Jag lät det gå på, jag lät mig själv bli hans inget medan han förblev mitt allt. Han lovade mig världen men ändå bröt alla löften som sas. Det blev så svårt att njuta av fingertoppar smeka längs min ryggrad efter att han satt så många knivar i ryggen. Han slet mig itu medan jag svävade på moln. Han lever vidare och har ingen aning om vilka spår han satt i mig.

 

03:12

”Darling Its okay to show them your beautiful scars, they will judge but you know what´s true”

När det kommer till att blotta sig för omvärlden är det oftast rädsla som hindrar en. Du vet att du är stark nog, du vet vad du har att säga och du vet ditt mål, men det sitter i märgen någonstans att vad händer om förståelsen du söker inte kommer finnas där. Samhället behöver bevittna vad det skapar med oss ensamma själar som går vilse ibland, prövningar som vi ställs för dagligen, hinder som är lika många mil höga som vår ålder är. Du som jag bär på ärr som vi samlat på oss genom åren, vissa ser man på med ångest och bröstet fylls med förtvivlan andra skapar ett vackert leende på läpparna för det har skapats ett minne på din kropp som inte tynar bort med åren. Vissa av oss döljer dessa bildningar med tyg eller spackel inte är det alltid för att man inte orkar med frågor och spekulationer ibland är det för sin egen skull, du vill komma över det snabbare, inte bli påmind.

Jag kan känna mig förvirrad ibland, det jag en gång velat göra och de mål jag satt upp känns meningslösa. Allt du önskar dig är att någon skänker klarhet till tankarna. Att du har någon som berättar vem du är och vad du vill uppnå.

Det kommer finnas stunder du tittar tillbaka på hur det engång vart för dig och det kommer komma som ett knivhugg rakt mot hjärtat och det kommer kännas som varenda bit av dig gick sönder på en bråkdel. Det kommer göra ont, det lovar jag. Jag som dig är rädd att få återfall, vare sig det handlar om missbruk eller helt enkelt att orken börjar rinna ut och ljuset håller på att slockna. Du måste komma ihåg i just den sekunden att du har klarat det en gång och du vet vad som kommer ske och du kommer orka. Du kommer gråta, det kommer att göra ont, men älskling det kommer bli okej.

”För även om mörkret ligger tätt och det är svårt att se. För även om sorgen ligger nära och det är svårt att le. Aldrig ska du tro att du för alltid kommer vara fången. För det är alltid som mörkast precis innan soluppgången.”

Upp